Sofie

Fan alltså...
Jag klagar på att jag är hostig och matt i kroppen, det finns många som har det såååå mkt värre.
I Söndags fick vi reda på att Mammas kusin åkt akut in på sjukhuset. Vi åkte dit för att besöka henne. Jag hatar sjukhus, får dåliga vibbar där, men henne vill jag hälsa på.
Hon har en ovanlig sjukdom som 1 på miljonen har. De vet inte hur de ska behandla henne, de har bara sett sjukdomen på bild tidigare.
Det har inte blivit bättre och nu är hon flyttad till Lund där de försöker få bot på sjukdomen.
Mamma ringde nu och sa att hon har blivit flyttad till intensiven... Vad inte i helsike??? Är det såå kritiskt?
Denna människa är alltid glad, på topp, skrattar, trevlig och helt underbar.. Mamma och hon har varit som systrar.
Detta måste vända, NU.

När vi var där sa hon: jag vill helst av allt tillbaka till vardagen och till jobb.
Man ska inte klaga att man inte orkar jobba eller så, utan ta tillvara på dagarna när man mår bra.
Det kan vända när som helst... Sorgligt men sant.
Syrran sa för ett tag sen: "Egentligen ska man leva varje dag som om den vore den sista".
Det är sant...

Sedan finns det vissa som förstör sitt och andras liv helt totalt. Tänk för fan...Jag blir så arg...
De som kämpar och är bra på alla vis, de råkar illa ut...
 Livet är svårt och orättvist...


Christina med familj; Jag tänker på er! Detta måste bli bra.
Vi hjälps åt, som vi brukar!