Sofie

På nyårsafton 1999/2000 föll du ihop.. Vi skulle på stor fest med familjen, när vi fick mormors samtal. Pappa körde direkt dit, och där låg du... Det var en jobbig tid, den månaden du låg där och inte var dig själv. Det har varit en jobbig tid sen du lämnade oss. Vi stod varandra väldigt nära, jag var inte mer än 14år då.
När jag är hemma i Malmö och är ute med hundarna med mamma så hälsar vi på dig på minneslunden. Ruben, Frans och Mamma är där varje dag. Varför ska du ligga där under den frusna marken?
Du hade älskat våra små hundar... Du hade varit så stolt över mig och syrran.
Varje gång det är något jag undrade om, då ringde jag till morfar. Han förklarade och var alltid lika positiv! Nu blir det mormor jag får ringa till.. Den dagen kommer då inte min mormor heller finns mer, vad ska jag då göra?
Tur att google finns, hihih

Du var så stark och alltid lika positiv och glad!
En stor förebild för mig, som jag saknar...
Syrran och jag har många bra minnen som du skapat, de pratar vi om ibland!
Snart är det 9 år sen du dog... Hemskt vad tiden går, jag glömmer utan att jag vill det. Dumma!
Jag vet att du är med oss! Du är så välkommen såååå!

Saknar dig så in i bomben Morfar!!!
Vill spola tillbaka tiden när vi spelade bowling i hallen eller vattenkammade ditt hår!
När vi följde med dig till centrat och åt dagens lunch eller när vi sprang efter ankungen i pildammsparken...
När vi fick bacon och ägg eller när du spelade fotboll med oss ändå du var gammal och skröplig...
Du gjorde allt för oss! Guldvärt! Önskar bara du kunde vara med oss, så du fick veta hur bäst du är.

BÄST!
Miss you soooo....